Nu har vi haft en jättemysig helg i Borlänge. Det var 4 månader sedan vi träffade farmor och farfar så det var verkligen på tiden. Borlänge besöket innehöll det obligatoriska bilbanekörandet, tänk att farmor och farfar har så många småbilar och en bilbana. Det är lycka. På lördagen träffades vi alla hos Marit med familj. Alla kusinerna var på plats. Marit är ju bara bäst på att ordna och fixa mys och god mat. Söndagen var lite tråkigare då den innehöll en välbehövlig biltvätt, så nu är vi inte längre ägare till världens lortigaste bil. Även om det var jättemysigt tror jag att vi får hålla oss hemma några helger nu eftersom vi är lite trötta på bilåkande och packande.

I måndags var det den sista föräldrargruppsträffen, pratade om barn och säkerhet. Läskiga saker det är ju så mycket de små kan råka ut för.

Man kan verkligen fråga sig varför saker som andra barn har är så intressanta och ens egna är sååå tråkiga. Här hemma har vi nu tre stora lådor med leksaker till Ludvig, vilka han tycker är helt ointressant. Helst vill han ju ha storebrors bilar eller vad annat han leker med. Men helt plötsligt på föräldrarträffen kröp Ludvig runt i hela rummet och försökte knycka allas bebisleksaker, helst sådana som andra bebisar höll i. Själv har jag slutat att ta med saker eftersom de aldrig används.

Efter träffen var det lunch med alla mammor och barn i Sturegallerian. Ludvig som numer har väldigt svårt för att somna när något händer var givetvis vaken. Efter lunchen somnade han till slut helt utmattad i vagnen. Trevlig lunch som vanligt som innehöll de vanliga samtalsämnet - sömn. Tycker verkligen sömn är överskattat tänk vad man skulle hinna med mycket om man inte behövde sova. Har testat att tillämpa det de tre senaste dagarna när jag har kommit i säng först vid ett, hmm det funkar så där.

På tisdagen var det lunchdate med tjejerna på jobbet. Ludvig skötte sig exemplariskt som vanligt. Efter lunchen tog jag och Ludvig en tur till IKEA. Där stötte vi på en tre veckors bebis. Jag blev helt fascinerad över hur plutt, plutt liten hon var och påpekade genast vad mysigt det såg ut med en liten bebis. Mamma svarade genast "Nej det här är bara en transportsträcka", lite trött. Tydligen var den lilla ledsen så fort hon var vaken. Då slog det mig att det är nog för att Ludvig var en sådan mönsterbebis som sov, åt eller var nöjd (mest sov) som jag har fått den nyliga förälskelsen i småbebisar.

Så suck onsdag, sista svinifluensa sprutan. Så var det dax för feber och hängigt barn igen. Stackars Ludvig. Hoppas att det går över snart. Vill mest bara vara i mammas famn, lite tungt när man väger 10 dryga kilon. Skönt med en "ledig" torsdag i varje fall då vi bara kunde vara hemma och kurera oss. Nu ska jag försöka krypa till sängs fast det är 3 000  saker som behöver göras men det känns inte som att 5 timmars sömn riktigt fungerar. Stackars Ola ser ut som en zombie honom skickade jag till sängs nio med Joel. Ska kika till Joel som nyss när han skulle skjuta igen sovrumsdörren ramlade handlöst bakåt från sin säng. Kanske skulle madrassera golven skulle spara mycket oroande. Heltäckningsmattor är nog inte så dumt ändå. Antal tvättmaskiner körda idag: 3, antal golv dammsugna och skurade: ett. Vilken hemmafru jag är.

Tror att vi har kommit på en ny träningsform... Att byta blöja på Ludvig är som värsta träningspasset. Varför ligga ner när man kan stå och varför stå still när man kan snurra runt och försöka ta allt som man ser. Pust det är nästa så att jag behöver en dusch efter varje blöjbyte och med tanke på Ludvigs bajsfrekvens typ 5 ggr per dag så borde jag inte vara bekymrad över att jag inte har tränat på en så där 3 år.

Joel har nyss pyst till dagis så nu är det fritt fram här hemma. Direkt fram till Joels älskade billåda och gräva och pilla. Undrar jag hur det här ska bli sen. Ska vi behöva ha två billådor. Känns som att jag och Ola kommer att få ägna rätt så mycket tid på att hitta en till exakt uppsättning av bilar som Joel har i sin billåda åt Ludvig. För samsas det kan vi bara glömma. Stötte på våra grannar som bor ovanpå oss och även de har 2 killar med 2 år mellan. De har dock kommit lite längre på väg och den yngsta är ca. 2 år. Jag passade på att fråga när syskonbråket skulle sluta. Kanske inte skulle ha gjort det för svaret var inte så upplyftande, det var: Det slutar inte, det blir bara värre. Kanske blir skönt att börja jobba i September ändå.

Igår var den en sådan där härlig Hjorthagsdag. Våren har äntligen kommit och alla kryper fram ur sina iden. Det blev en solig eftermiddag vid lekplatsen med Albin, Emanuel, Elvira, Cecilia, Kajsa och Emilie. Det var solglasögon, festis, kakor,  såpbubblor, sandgrävande, fotboll och cyklar. Så mysigt. Joel tyckte så klart att det var bäst där innan alla barnen kom och vi hade parken för oss själva, men det blev lite bättre efter att han blev bjuden på diverse fika och fick prova Kajsas springcykel. Ludvig världens snällast barn satt nöjd och glad i sin vagn i 2 timmar och kollade på alla. Sova kan vi bara glömma nu om det inte är tyst och tråkigt.

Ludvig håller precis på att spanar in tvättmaskinen, spännande grej. Verkar oroväckande tyst så det är bäst att jag kollar vad som är i görningen.